Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En dikt om känslan att det enda som kan ge hopp och tröst, är minnen av ljuvliga möten, som för alltid förändrade ens liv.


När vindarna blåser kallt

 
När allt omkring mig är mörkt,
när vindarna blåser så kallt.
Då är det tankarna på dig,
som håller mig varm, mitt allt.

Det gör så ont att sakna dig,
så mycket som jag hela tiden gör.
Känslan får mig ibland att tro,
att jag inombords sakta dör.

Men varje gång detta händer,
plockar jag fram minnena av dig.
Tankar så himmelska och fina,
att värmen snabbt återvänder till mig.

När kylan håller mig i sitt grepp,
och stormen drar i min kropp.
Då är det alltid tankarna på dig,
som ger mig åter mitt förlorade hopp.


Fri vers av Freeman
Läst 693 gånger
Publicerad 2007-02-17 20:20



Bookmark and Share

    mrMister
bokmärks genast :D
2007-03-02

    mrMister
var alltså tvungen att skriva en kommentar till.. har nu läst denna dikt ett.. hmm.... antal (!) ggr, och för varje gång jag läser den så berör den mig mer och mer!! mina ögon blir alldeles vattniga! du lyckas verkligen med dina rim, gubben. så vacker <3
2007-02-28

  Ninfa
vavker...
2007-02-26

    Elie
jag förstår precis vad du menar med dina ord, jag känner igen mig så väl. jag har själv sånna minnen sparade i min själ, och dom handlar faktiskt om dig. otroligt vacker dikt!
2007-02-19

    rosentagg
gud va fint.
2007-02-17

    mrMister
å, så vacker. du beskriver känslan så bra. härligt när man har en sån person som får en att rycka upp sig!! jag blir alldeles varm när jag läser den här dikten. :D
2007-02-17
  > Nästa text
< Föregående

Freeman
Freeman