du höll om mig hårt
vaggade mig lungt
kysste mig på pannan och sa ;
jag älskar dig

jag kollade upp på dig
med mina stora bruna ögon
så oskyldig, så liten
jag sprang runt på gården
men vit klänning krulligt svart hår
lycklig, hela jag lös av lycka

jag sprang fram till dig,
kramade dig, fick en liten godis bit
jag var liten, jag var inte den
personen jag är nu.

förhållandet mellan oss har förändrats
nu hatar vi varandra och tål inte äns
att se på varann.

jag saknar den tiden
då vi två, bara vi två
var en familj

jag sprang runt på stranden i
halasjön och sjöng
jag sjöng kanske inte vackert, men det gick
jag satte mig i gungan, och sa med försiktig röst ;
kan du gunga mig mamma?

förlåt mig, men det är så svårt mamma
att när man mår dåligt, och samtidigt ska
kunna stå ut med en massa bråk hemma
jag står snart inte ut mer, det är inte lätt
men jag försöker med denna poet att säga
ett ända ord ; förlåt