hon skriker hela tiden

men ingen hör

gråter

tårar som rullar inåt

som långsamt dränker henne

det lilla som är kvar av henne

hon struntar i det

för ingenting berör längre

alla känsloceller är bedövade eller tomma

för hon har gett bort allt och ännu mer

år efter år

i en oändlighet

fick ingenting tillbaka

och nu är hon helt tyst

men skriker och gråter som aldrig förr