Jag känner mig dum...
Jag känner mig elak...
Jag känner mig egoistisk...

När jag inte kan se hur dåligt du igentligen mår,
jag vill så gärna hjälpa dig.
Men du vill inte ha hjälp,du visar ingenting.

Allt är bara bra,och den ända du tar hand om är mig,
förklarar för mig att si och så är helt knäpp medans
du kanske inners inne skulle kunna kasta du ut igenom fönstret,
eller skrika åt mig att jag får klara upp mina egna problem.

Men ändå så står du bara framför mig och säger att si och
så är si och så.Jag önskar att jag kunde hjälpa dig,att vi
kanske kunde byta plats,så att du skulle få det stödet
som jag alltid får av dig.

Gud vad jag känner mig egoistisk.

Jag gråter för att du mår dåligt,och för att jag inte är så,
så att jag kan hjälpa dig.Prata med dig,men istället tar
JAG upp all plats. Som den som har mest problem i världen,
men det är inte jag det är du ,du som behöver prata med någon,
det är du som behöver låna någons axel att gråta på,
det är du som behöver höra att si och så är si och så.

Gud vad jag önskar att du kunde visa hur du igentligen mår,
och inte bara stänger in din och slå på ett leende.
Ett leende som jag så jävla dumt tror på.

...Önskar att jag kunde finnas till hand,
så mycket som du finns till hand för mig.