Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

2002-xxiv



Jag ville gråta ut mitt hjärta
blott för att bli av med all min smärta
om det icke var för det att jag väl visste
att hur mycket jag än grät för att befria mig
från sorgens bittra avgrundsdjup av ändlös smärta
jag därmed blott skulle öka och fördubbla den.
Jag blir ej av med minnet, som blir tyngre blott
ju mer jag önskar lätta mig från bördan av dess tyngd.
Så släpar jag mig fram med tyngre fjättrar för vart år,
alltmedan mina fötter varar sig av minnets skavsår
utan att det finns den minsta lindring någonstans i världen,
ty min själ blir jag ej av med, och där är det såren sitter
för att vara sig evinnerligen och förblöda
utan att jag ens mig själv kan döda.




Fri vers av Aurelio
Läst 222 gånger
Publicerad 2007-03-04 19:27



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Aurelio
Aurelio