Av regn som fallit, tyngd som av bly,
daggstänkta hovar samlat har,
nattens nektar i sin barm.
Månen ny sig sänka, så nalkas gryningstimma.
Med solens milda smekning
skingras så en dimma.
Ur havets sköte, det med smärta, ny dag är född,
Må den överleva i minnet
och älskas länge.