minnet
av gårdagens närhet

cyklar leende
i motvinden och regnet

tänker
med värmen från din hud ännu i mina händer
att kanske ska också vi
en dag
hitta hem

trots åren av sorg, vilsevandrande och fruktlösa försök
att tillfredställa
alla andra
dom som vi trodde visste vägen
dom som vi trodde höll i nyckeln

och nu
när ögonen sakta spolas rena, av regn eller tårar
när blicken långsamt klarnar
och alla inbillade spöken, en efter en lägger ner sina vapen

kanske hittar vi hem
hem till oss själva

du där
med alltför blommig klänning
och jag här
med min envisa envishet