Om känslan att leva sitt liv alltid lite vid sidan om eller utanför...i längtan efter något som växer för varje ny dag...längtan tillbaka hem.

Hemlängtan

Hela mitt liv har jag försökt att smälta in,
bland vännerna och alla andra här på jorden.
Vilsen och ensam i världen som aldrig varit min,
  undrar varför jag föddes just här i norden?

En planet som rymmer oändliga möjligheter,
bebodd av många miljarder vilsna själar.
Min längtan hem växer för varje ny meter,
bort från världen där så många lever som trälar.

Fångar i både tid och rum i vår tunga kropp,
en gång komna ur ljuset vi sedan länge glömt.
Motståndets sfär där fysiska lagar sätter stopp,
för allt det vackra som varje ande en gång drömt.

Hela mitt liv har jag levt i ständig undran,
kommer jag någonsin att hitta tillbaka hem?
Varför hamnade jag just här i denna tundran,
där så många varje dag mister både liv och lem?

Smärtans och lidandets varma smältdegel,
livets skola eller platsen för allas våra öden.
Världen av illusioner som sedd genom en spegel,
oförmögna att se sanningen ser vi bara döden.

Fallen ur evigheten ner i denna myrstack,
likt en skadad insekt i väntan på sitt slut.
Lyckades aldrig passa in i något av alla fack,
hopplöst förtvivlad i en värld av förut.

Hela mitt liv har jag försökt att smälta in,
vara varken mer eller mindre än alla andra.
I världen som alltid har varit långt ifrån min,
dömd att ensam mot döden i alla dagar vandra.

Fri vers av Freeman
Läst 788 gånger
Publicerad 2007-03-09 08:50

Skriv ut
Spara som PDF

Pivvi Förstår du vad jag vill krama om dig, se in i din tankefyllda själ och få en möjlighet att förklara hur många som är som du! Den hemlängtan du beskriver här gör mig ytterst berörd, jag stannade upp fullständigt!! Måste det kännas så, när vi ändå är så många som inte passar in i våra uppbyggda fack? Denna var så medryckande sorglig men ändå igenkännande och söt att jag drunknar i beundran till textens mästare. 2007-11-13

Elie det är så starkt och fantastiskt! jag har många gånger föröskt smälta in men aldrig lyckats, och jag kommer nog aldrig göra det heller. jag är inte som alla andra, men varför låtsas vara som alla andra bara för att passa in. jaja, hur som helst, älskar din dikt. du skriver så att man saknar ord. <3 2007-03-15

Mikael Lövkvist En mycket starkt berörande dikt. Jag förstår din hemlängtan. 2007-03-13

devilsangel vackra och starka funderingar kring livet. En text som sätter djupa spår! 2007-03-12

stellaa du är så grymt bra på att skriva ..! fångas alltid av dina dikter :) speciellt det sista stycket: \"Hela mitt liv har jag försökt att smälta in, vara varken mer eller mindre än alla andra. I världen som alltid har varit långt ifrån min, dömd att ensam mot döden i alla dagar vandra.\" MAGNIFIKT ! :) 2007-03-11

Lindizz Din dikt får mig nästan att gråta, jag känner så mycket när jag läser den, det är stark och berör mitt inre ...ígenkännade..tack för att du vill dela med dig vännen..<3 2007-03-09

nettizen Stark text min vän..... men alla har vi nånstans där vi kan säga att vi hittat hem... gäller bara att hitta den platsen. Du finner den du med ska du se. :) *kramar* 2007-03-09

sunnanvind Svårt att finna rätta orden här för att ge din dikt rättvisa... Den är magnifik! Stark och ger en hel massa bilder! 2007-03-09

prinscess den här texten grep sitt starka tag om mig känns som diktjaget har en längtan bort mot ursprunget till där man hör hemma mycket känslor inblandade tack för att du delar med dig varm kram 2007-03-09