tidlös, eller vad säger jag, natten är begränsad
men återkommande
du är en flykt
det står stagnation skrivet på insidan av mitt lår
jag väntar på att hud ska växa över hud växa över hud över hud
bli förgänglighet


som du


ögonen i golvet, det är därför jag aldrig kommer
någonstans
det är dags nu, att träffa människor
som inte är radioaktiva
ibland vaknar jag och somnar jag
fast ingenting händer där emellan
det fattas stormar jag har hört
att det är normalt så här års


lyssna
det är köttet, det är res extensa som är problemet


när jag skriver stagnation
du förstår inte
man växer aldrig ur sin
musik sin frisyr sina föräldrar sin uppväxt
man växer aldrig ur sitt växande det är det jag menar


och sedan andas jag ut
viker av ryggen vid fjärde kotan nedifrån
vänder kroppen gradivs


och jag berättar det här
som en beskrivning
i konsten att stå stilla