Andreas väcktes av ett knäppande i örat. Det var en elektrod som var fixerad vid hans trumhinna. Han slet ut den. Han fann att han låg på en brits som lutade i fyrtiofem graders vinkel. Han såg sig om och förnam att rummet omkring honom varken hade vinklar eller vrår, och var upplyst med ett vitt ljus som skar i ögonen.

Han bestämde sig för att undersöka rummet mer. Han gick åt det håll som han uppfattade som framåt, men upptäckte att han då helt plötslig stod i taket. Han anade inte vad som skett, men försökte ändå att finna en väg ut. Han lyckades inte.

En dörr öppnades till slut och där stod den mörka gestalten som han sett i sin dröm...