Förlamad av köld, när du tog min hand

Mörkret fyllde min syn

Men i famnen din kördes kylan på flykt

från leder som glömt sina namn

Sakta, så sakta trängde strålarna in

i ett hjärta av skuggor och is

Och ögonen fuktades av sorgen och glädjen

när jag såg vem det var som jag mött

Min älskade vän som mig aldrig har svikit

Min egen älskade vår