Det blåser, inte piskande hårt,
Men det känns mot kinden.
Jag brukar gilla lite blåsiga dagar,
Men det är något som har hänt med vinden.

Jag känner att allt sakta rasar samman,
Allt faller sönder till ingenting.
Hårt sitter det runt mitt finger,
Denna fula vigselring.

På öppet hav,
Utan tilltro till någon, med nya, fina skor,
Som ända bara ger skoskav.

Natten tar mig,
Den slukar det som kallas jag.
Men det får den väl göra,
Nu när jag inte längre är ditt behag.

Jag orkar inte kämpa,
Har gett allt jag har,

Men jag ska ta mig vidare,
Det har jag lovar de som vill ha mig kvar.