Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Olycklig Kärlek

Långt över havet är du, och jag kan inte simma
Det känns så ensamt här, varje sekund, minut och timma
Därför köper jag mig en båt och paddlar som ett djur
Men när jag kommer fram, så möts jag av en mur

Jag kan inte klättra och jag kan mig inte häva
Knäcker mina fingrar och börjar att gräva
När jag krypit under muren ser jag inget ljus
Det enda jag hör är havets vilda brus

Jag blir förtvivlad, för det var dig jag skulle finna
Fattar inte, hur du överhuvudtaget kunde vinna
Jag vill ha dig vid mig men jag kan inte få som jag vill
Måste jag kedja fast dig för att ha dig intill?

Jag får inte jaga dig, det var ditt enda krav
Det var därför du skapade oändlighetens hav
Du ville hålla mig borta och det är vad jag är
Men det är svårt att lova när man är så kär




Fri vers av David Knutsson
Läst 414 gånger
Publicerad 2007-03-16 19:52



Bookmark and Share


    Patetpoet
Satan David, ibland får du verkligen till det. Hur bra som helst. Synd att kärlek är åt helvete bara ^^ Underbart bra!
2007-03-16
  > Nästa text
< Föregående

David Knutsson
David Knutsson