Aldrig förr har min famn känts så tom
som när du gav dig av utan ett ord.
Min själ skriker ut sin nöd, sin törst
som torr mark som ropar efter regn.

Vi alla söker sanningen, önskar den
men vissa nöjer sig med en usel lögn.
hellre lever jag på en ouppnåelig dröm
än att jag får mitt sista hopp krossat.

Jag sökte efter minnet av oss två
och fann att jag var ensam redan då.
Jag säger inte, det är skönt det är över.
Bara att jag är glad att det är förbi.