Vi gjorde så gott vi kunde, då när vi var unga.

Vår saga började när jag var sexton och du arton.
Vi växte upp tillsammans brukar vi säga.

Blev unga föräldrar, när jag var tjugoett var jag tvåbarnsmamma.
Allt var bara så roligt då, både med barn och kärlek.

Utbildningar fick komma senare för vår del, men det blev bra det också.
Arbete fanns det gott om då.

Så blev vi lite äldre, en del motgångar kom genom sjukdom och annat.
Men vi kämpade på iallafall och lät oss inte nedslås.

Barnen blev större och vi började resa både med och utan dem.
Åtta olika länder besökte vi, det var fantastiskt att få uppleva alla
dessa olika kulturer.

Vi skildes åt när det gått trettio år. Men så många år slänger man inte
bara över axeln och går iväg.

Den bästa och lojalaste vän jag har är du.
Jag vet att jag alltid kan lita på och be dig om hjälp om jag behöver.

Nu har vi fyra barnbarn som betyder mycket för oss båda.