Du är så vacker att det nästan gör ont,
vi lever i kroppar som aldrig kan bli ett.
I de fyra elementens föränderliga värld,
där så mycket känns skevt och snett.

Av jord är vi alla en gång i tiden komna,
ihop med stenen skapas vår tunga kropp.
I ett virrvarr av ådror flyter havets vatten,
i ständig rörelse genom hjärtats blodomlopp.

Genom luften blåstes livets ande in i oss,
miraklet som skapade både dig och mig.
Osynlig för ögat och omöjlig att ta i,
utgör den ett alldeles eget element i sig.

Du är så vacker att det nästan gör ont,
distansen mellan oss får smärtan att råda.
I den yttre världen där inget kan bli ett,
strålar kärlekens element genom oss båda.