Tystnaden var kvinnan.
Hon stod med strykning, tvätt och deltidsarbete
tyst och lät livet kretsa runt andras önskningar
Hennes önskan var att vara tyst, ostörd
Tyst när någon sa så
Tyst för att hon inte ville, eller tyst för att hon inte vågade
Jag vet inte.

Tystnaden i skuggan hon stod i
lät den växa
accepterade den, legitimerade den
blev en del av att solen inte syntes
Genom tystnaden blev hon halva skuggan,
en del av själva skulden

Nu går hon sakta in i en annan tystnad
Inte självvald. En diagnos.