En vårsol stiger sakta upp i gläntan,

den strilar ner en rand av silverskimmer.

Min själ och kropp på nytt så smått förnimmer

en länge glömd men välbekant förväntan.



Mitt hjärta slår en takt från länge sedan

En takt, i takt med hennes skratt och miner,

en sommarsång för fladdrande gardiner,

en rytm som aldrig drunknade i ledan.



Hon fanns där och så plötsligt var hon borta,

ett spegelblänk på minnets sommarstränder

en solkatt som är värd all världens väntan .



Vi väntar genom vinterdagar korta,

och nästa vår som solen återvänder

står livet lika längtande i gläntan.