Ännu ett bidrag till fiosofihistorien, ännu en fotnot till Platon...
DEN SANNA VÄGEN
Låt mig stanna i din kärleks ljus
Där tid och rum upplöses i tomrum
Ett tomrum utan något eget hus
Där all verklighet blir till dröm
Allt utom räckhåll för tankens syn
Upphöjt i dimma till Guds tal
Där blicken fastnar ovan själva skyn
Och ingenting kan tränga in i ditt skal
Följ det enda dit i oändlig färd
Berusa dig med visdom utan ord
Den finns där i den endes värld
Långt bortom tanken här på denna jord
Ty allt är över när tanken finns
Det är endast så som världen övervinns
Min sanna väg kan aldrig bli din
Din sanna väg flyktig som kyssen mot min kind
En sann väg att tro på, ett bevis på vaddå?
Sanna vägar tar aldrig slut, så sluta gå