Du bad mig klättra

jag lämnar dig


det är dags att packa din väska

jag följer dina steg

kanske du återvänder

jag kunde ha blundat

väljer att se

kanske du ber att få stanna

tagit avsked förr

borde vara imun

jag kan den resan

jag ber dig lämna mig idag

för morgondagen är för mig oviss

har inte läst bokens slut

jag ljuger och säger att du måste förstå

jag vet ej vart vägen leder

en dans jag inte lärt

hit men inte längre



vågar inte klättra över staketet

jag visade dig min trädgård

där känner jag minsta lilla sten

glädje
värme
kärlek
passion
spänning

till bredd

och om morgonen när man vaknar
lyser alltid solen
och det mjuka gräset känns som en
smekning under ens bara fötter


om jag är rädd?

inte så länge du inte ber mig klättra

om jag är lycklig?

samma svar du fick

det sista ord som sades

innan du tog din väska och

gick