jag gråter

livets visa vi aldrig tycks lära

hur vi alla en dag skall lämna de vi håller kära

alla får vi vår tid

vår egen tid att älska, att uppleva och minnas

att bara finnas

liv sätts till världen medans andra tackar hövligt för dansen

jag minns

hur du hjälpte mig att knyta midsommarkransen

att vika servietten rett

prata fint, vett och etikett

så speciell

men det visste du väl

historier så många

korta som långa

kanske inte alltid helt korrekt

inte sällan kom du i ny fin dräkt

dagen då jag nopprade dina ögonbryn

ja det var en syn

i mina tonår höll vi sällan sams

men sant nog, jag drev med en hel del trams

om man ser bort från att du var lite kort

så var vi allt av samma sort

klänningar, halsband, örhängen

vi målade tavlor og jag hoppade i sängen

massa minnen

som väcker sinnen

känner dofter og hör din stämma lasse maja läsa

och minns hur jag studerade dina ögon, öra och näsa

detta är nu ett minne blått

minns så mycket mer, både på ont och gott

jag ler

och känner hur du på mig ser

tack för denna tid då jag fick ha dig i livet

ledsen för att jag stundvis tog dig för givet


jag hoppas din rygg nu inte längre värker

och att min morfar vid din sida dig stärker

där som här

att du får ha din bästa vän när