Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
...


betraktelse i närheten av en skog

Han som dansade
en vårnatt
lade sig
försiktigt
ned på marken
och tittade mot stjärnorna.

Han hörde Natten andas
och kände hennes
närhet
smyga naken
ned bredvid
honom.

Mossan
kall mot huden,

älskar han
med
mörkret

och med stjärnorna.




Fri vers av Henrik Nilsson
Läst 511 gånger
Publicerad 2007-04-10 20:49



Bookmark and Share

  Yvonne Vigstrand
Underbart vackert skrivet....precis så är det när man mist någon...de finns kvar ändå....under ens hud......varm kram till dig/ Yvonne
2007-05-12

  prinscess VIP
den här var så vacker
underbar läsning
2007-04-27

  Annika Gustafsson
ord helt i min naturälskande smak...känslan överstiger förståndet ibland *ler
2007-04-16

    ej medlem längre
Underbart vackert, som vanligt, spännande och lysrisk, tack för läsningen
2007-04-13

  Marta
Mellanstycket är bäst, förföriskt och lite lurigt. Man känner igen, känner hur man dras med. Något i mig gillar första stycket också, att han lägger sig försiktigt ned på marken gör att man försiktigt lägger sig i dikten liksom. Sista stycket... nja... du slätar över resten av dikten lite genom att använda vackra men vanliga bilder. Synd. Du har en radindelning som ger en spänning men den räcker inte ända fram.
2007-04-11

  Lena K Nilsson VIP
Vackert!
2007-04-10

  sachie
fin dikt... tycker speciellt om de två första verserna. Jag känner något när jag läser dem. Även slutet är bra, även om det inte riktigt (för mig ) kändes som pricken över i. :)
Men det kan ju bero på vilken vågländ mina egna känslor är inställda.
Men du har lyckats skriva en fin dikt.

/jen
2007-04-10

  thyra
Drömskt vacker!
2007-04-10
  > Nästa text
< Föregående

Henrik Nilsson
Henrik Nilsson