Genom dystra moln nattens ljus bleknar
Steg hörs mot asfaltens svarta mark
Ett rökmoln väller upp mot trädens armar
Vi är än en gång förlista från Noaks ark

Hösten bär sin gula skrud av guld
Hoppet flagnar så som jag alltid velat
Allt är dött som löven där de singlar ner
För kärleken mitt hjärta i tu delat

Svart är hösten kärleken likaså
Svart är natten så att ej tåren kan ses
Mörkt är blodet som rinner ur djupa sår
Mörkt är allt som i mitt liv ges

Frosten biter djupt i min sårade märg
Glaset fylls men töms lika fort
Varje droppe rinner ut i tomma intet
Kan du inte se vad med mitt hjärta du gjort



Du kommer aldrig att se det för du blundar ständigt
Att ännu en höstnatt för mitt hjärta är nödvändigt