I ett land där fred råder, där råder också ett krav på att så skall vara. Länder som bär kriget inom sig, vill inget hellre än se dess slut. Trots sina inbördes konflikter så hanteras allt rationellt, i dess hunger efter fred. Krig förgör och människor är det mål som för ögat är satt. Skoningslöst och urskiljningslöst faller målen tätt intill varandra. Kriget är inte en mans sak, det är inte heller resonligt, det är och förblir alltid högst personligt för den som blir drabbad. Vi har fred, vi har den kultur där blod stannar kvar i våra ådror. Blod är ingens rättighet att spillas, blod är livets absoluta förmåga att göra sig hörd men bara om det förblir intakt, hos det hjärta det valt att slå i. Då uppfylls syftet, den norm vi alla måste vandra och lita på. Fred, uppnås bara med respekt för varann och för det liv vi har att gestalta. Liv är en rättighet och fred våran skyldighet. Principer kan bara falla med de som bär dessa, låt oss därför se till att vi tillsammans kan stå upprätta. För att kunna var den som gör en skillnad.