Jag var fjorton år.
Vad visste jag om livet?
Inget, inget alls...

Någon hade sagt,
att inget görs av sig självt,
man måste kämpa!

Min kamp var en dröm,
om att hitta mig nånstans,
men det var så svårt.

Frågor utan svar.
Tystnaden ljöd inom mig,
vart skulle jag gå?

Tänkte mer och mer.
Ville komma vidare,
men hur gjorde man?

Jag valde en väg.
Saknade någon att följa.
Jag valde fel väg.

Självförtroende!
Ordet som förföljde mig
piskade min rygg.

Vägen var så lång.
Snårig, slingrig, inget slut,
en mörk horisont.

Men mitt mål kvarstod:
Innan vintern skulle jag
ha funnit mig själv.

Kamp blev dock till strid.
En fight mot mina vanor.
Ett slag mot mig själv.

Tiden rann iväg.
"Igår" var historia,
framtiden var här.

Jag kom till insikt:
Tiden var alltid just nu.
Jag måste välja.

Skulle jag bestå?
Kan man bli någon annan?
Vem ville jag bli?