Sakta lägger sig isen över fjärden,
sakta fryser min värld till is,
sakta förfryser hela världen,
över åkern ser man dis.

Långsamt stelnar mitt hjärta,
långsamt börjar jag vara på vakt,
långsamt återkommer alls märta,
hjärtat finner ingen takt.

Osäkert går jag och ser mitt ljus
osäker blir jag på min fot
osäker känner jag mig i mitt hus
börjar uppleva allt som hot.

Försiktigt låser jag borgen,
försiktigt stänger jag mig in,
försiktigt släpper jag in sorgen,
ingen får någonsin kalla mig för sin.

Aldrig vågar jag känna mig säker,
aldrig släpper jag in känsla i mitt minne,
aldrig kommer den tid mitt hjärta läker,
och aldrig någonsin
kommer jag att känna mig trygg i mitt sinne.