Jag har sett någon
som iklädd sina sista vingar
tar berget vid handen
och följer det hem
men träden växer fortfarande
upp ur sina urtidsrötter
och strör virvlande löv över markerna
där de sista älvorna
klär av sig hud efter hud
för att där innanför slutligen finna
- ingenting
Men trots detta dansar de
för att med sina rökvita fötter
nöta sig ned genom myrens ångande yta
till det liv de hoppas finna
i det gyllenmörka djupet
Jag har sett någon
som trodde sig ha en själ att vårda
någon som levde på gränsen
men ändå aldrig nådde ända fram
och som fyllde de sista blommornas kronblad
med krig och askflagor
och hör någon sjunga
djupt under myrens rötter
under älvornas trampande fötter
andas mot min sista kropp och minns
att detta är den sista jord vi har