Jag försöker förklara,
men det går inte så bra.

Försöker att bara vara,
fatta det eller dra!

Varje gång,
då jag säger något som jag ej bör,

En enda sång,
som jag långsamt aldrig mer hör.


Alla de försök,
till att säga hur jag känner,

De var bara besök,
till dem som var mina vänner


Nu är livet förändrat,
och jag lever såhär varje dag

Allt är ändrat,
men det är inte att bara ta nya tag.


Innerst inne är det en liten röst,
som bara vill veta varför.

Och allt jag vill ha är bara tröst,
inget litet därför.


Så snälla, jag ber dig,
var som förut - min hjälte.

För just nu, för mig,
är du ingen man med svart bälte.


Bli som du var innan,
och ta bort den tjocka hinnan

Sen kan jag älska åter älska dig som då,
och du min tillit igen ska få!