Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Pojken och vägen


Jag såg en gång en kille,

Som inte visste vad han ville


Han stod där vid livets vägskäl,

Och skrapade med sin häl.


Han hade lämnat allt,

Sin syster han saknade tusenfalt


Men se nu hur det för pojken gick,

Det käraste han åter fick


När han den rätta vägen tog,

Han gick där och log


Han minns tillbaka så långt han kan,

Då hans far fortfarande var en man


Nu är vägen till sist slut,

Och han längtar så efter att äntligen komma ut


Hos sin syster han slutligen får andas lugnt,

Inte längre ett liv som är tungt


Inte längre irra runt bland vimlen,

För nu får han sin frid i himlen




Fri vers av Juvlia
Läst 394 gånger
Publicerad 2007-04-28 15:34



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Juvlia
Juvlia