det är tystnaden som är det värsta
vässade knivar och planerade bakhåll
jag önskar att du vågade öppna dig
vågade skrika rakt ut
då kunde vi skrika tillsammans
och prata om döden

du höjer aldrig rösten,du viskar aldrig tyst
alltid samma tonläge
och jag hatar det
ibland sårar jag dig,bara för att se
om du är mänsklig

är det ens lönt att bygga upp någonting
när allting ändå bara töar bort
är det lönt för oss att låtsas
när vi båda vet att känslorna smälte av kylan