När katastrofen väl infunnit sig,
kändes det rätt bra.
Allt rasade inte ihop över mig,
trots allt det du sade.

När katastrofen väl infunnit sig,
och förnekandets tid var förbi.
Allting bestod trots allt för dig och mig,
det var fortfarande vi.

När katastrofen väl infunnit sig,
och smygandet var lagt på hyllan.
Så rasade inga murar över mig,
trots att allt var egen förskyllan.