dagen kom då jag, Stålmannen, föll rakt ner från skyn
flygförmågan fungerade plötsligt inte längre alls
jag blev yr, hjärtat, kunde inte andas, föll ner i dyn
hade någon hängt grön kryptonit omkring min hals?

röntgensynen, osårbarheten och värmesynen - i all hast borta
svettas Lp skivor, är rädd för allt och världen gungar
hur ska jag nu kunna hjälpa andra, jag kan inte komma till korta
eldade med manteln för jag frös, inget liv för kungar

jag vill ju hjälpa alla andra som har det svårt och rädda folk
men hur ska jag nu kunna rädda en värld större än min egen
vem ska rädda en utbränd Stålman, bli min färdvägs egen tolk
ingen utom Herr Pfizer steg fram gav mig Zoloft, visade vägen

Idag övningsflyger jag ibland och manteln är hos skräddaren
Herr Pfizers Zoloft står nu bara och skräpar i min gamla hylla
Stålmannen vill nu inte längre bli store hjälten, räddaren
Stålmannen har nu mer grundläggande behov att fylla