Jag lånar dig min röst,
ett ljud för varje gång du gråtit tyst av saknad,
för varje gång du önskat
att någon kunde höra
att du slutat leva
mitt i livet.

Jag lånar dig ett ljus för varje ordlös timme som du plågats,
för alla mörka nätter som du vaknat
på ett trassligt,
trasigt
lakan.

Jag lånar dig besinning då du vaknat upp och hatat.

Jag lånar dig en famn för alla vänner du försakat.
För alla fiender och alla främlingar du skytt
och alla spöken som fått plats
i dina drömmar.
Jag lånar dig min kind att vila
mot ett bröst du saknat,
en mun att viska tyst
”förlåt”
och sen en hand att torka
bittra tårar.

Jag lånar dig en dröm du vågar tro på.

Jag ger dig alla smaker av att vara önskad,
alla tankar
just-på-dig
och alla glada, ljusa minnen.

Jag lånar dig en lukt som inte bränts av svek och lögn och bittert hat

Jag lånar dig en smak av mjuk, varm sommar.

Jag lånar dig en plats för varje tokigt litet upptåg,
för varje fest och varje galen, vriden dans.

Jag lånar dig en plats för dina tankar,
en tyst oas där du kan växa i din själ,
där du kan andas.

Jag lånar dig förstånd att våga älska.

Det finns ett ljud för varje droppe salt på kinden, för varje liten vind av saknad och av hopp.
För varje mänska finns ett hjärta, för varje felsteg
- ett förlåt!

Och just i kväll, när solen färgar luften röd,
och marken darrar, varm som eld
så har jag lånat dig en tanke
och mitt ord.