Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Så enkelt kan en människa falla.


tryggare (kan ingen vara)


Måsarna lämnar havet,

förväntansfulla.


Det hörs ett skrik

från en bleknad parkbänk

och kullerstensgränder

svämmar över

av ljus.



Skorstenar lutar mot marken.


Han tror att han sett dem


falla.


Fri vers av Henrik Nilsson
Läst 496 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2007-04-30 21:33



Bookmark and Share

  Yvonne Vigstrand
Mycket vackert...jag kan känna hur tiden står stilla....hur du sakta kommer tillbaka.....varma kramar Yvonne
2007-05-12

    ej medlem längre
Eftersom kullerstensgränderna svämmar över av ljus så har ju skorstenarna fallit oavsett om han sett det eller inte....*L*
Snyggt diktat oavsett min taskiga tolkning...
2007-05-07

  sachie
vemod, rädsla, frihet.

Det finns så mycket symbolik här, så många funderingar som vaknar till liv och kommer fram i ljuset.

Sättet du avslutar på är magiskt.

Den bleknade parkbänken...

ett litet sorgset mums.

/jen
2007-05-02

  Jer
Beror trygghet på ens
perception?
2007-05-01
  > Nästa text
< Föregående

Henrik Nilsson
Henrik Nilsson