Jag som knegar under slottet, utklädd till Super Mario bros smale bror.
Har ett inofficiellt jobb ur konungens hand. Fyller rören med Sture Dahlströms alla böcker, det är hårt. Jag gråter för varje sida, ja varje liten stavelse jag måste offra för systemets skull. Dom är ovärderliga men vi som brinner för konsten förstår ju att så kan vi inte hålla på. Mina händer är fuktskadade av allt slit, det monarkistiska fostervattnet tar hårt. För att dryga ut min lön målar jag Chagall tavlor med min snopp, säljer till världens alla museum förstås under vapenexport.
Jag har glömt mitt jag i en sliten upplaga av Kerouacs På drift, Någonstans kuskar den riket runt i en rostig bil.
JAG ÄR EN SLAV I THE NEVER ENDING ROLLING THUNDER, läser Howl backstage med Ginsberg förstås.
Prinsessans vaktas av Sveas gamla hundar, varje natt måste jag sparka dom i häcken och ge dom dropp, det också inofficiellt. Medan prinsessan sover sött på sin monopol stoppade madrass.
Jag har glömt det mesta, de säger att jag tillhör Riket Sverige dock. Kanske hade jag en romans med Patti Smith nittonhundrasjuttiosex.
Det är nu dock officiellt.