Jag vet inte...

Det var som om luften gick ur mig

Som om jag gick uppför en trappa och plötsligt
upptäckte att jag trampade i tomma luften.

Slut på steg

Du skriver inte så mycket längre

Nej jag har en andningspaus, nu när jag inte måste
känns det som en befrielse mer än saknad

Så jag hämtar andan

Samlar fast mark till mina fötter

Våren är är här och sommaren påväg
Som om jag skulle kunna låta bli att skriva

Men jag bär ett vemod med mig där jag går
Inte fan vet jag var det kommer ifrån men
de tårar som bränner bakom ögonlocken
måste väl ta sig fram nån gång.

Ibland när jag sjunger är det som om rösten
stockar sig och blir liten. Och jag bär mig
bakomflutna med mig som en sten om halsen

Men jag kommer tillbaka vännen,

jag behöver bara andas in vårens alla dofter
och läka en smula

Ergo bibamus - Låt oss altså dricka
Drick bröder och systrar på det att inget oss må
fallera av safterne. som han sa Bellman

Drick livet, drick djupt