Den mörka natten lyses upp av en stor, vit fullmåne mitt på himlen och är dekorerad med tusentals stjärnor som lyser i alla möjliga färger. Skogen ligger i stillsam harmoni och lyssnar man noga kan man höra löven prassla från träden när en lätt vindbris far igenom. Skogens storhet och dens mörkgröna nyans är både skrämmande och lugnande samtidigt på sitt eget speciell vis.
Vid utkanten av skogen ligger en stor sjö, den är mörkt mörkblå och natthimlen speglar sig i den. Fiskarna och alla dem andra vattenvarelserna vilar och simmar lugnt på sjöns botten. För under ytan, finns det inget att vara rädd för..

Han stod där ännu en gång, med ryggen lutad mot ett av träden som ligger i utkanten av skogen och med armarna i kors. Även om han är till hälften dold av trädets skugga kan man ändå urskilja honom och jag har sett honom så många gånger att jag skulle kunna beskriva honom korrekt utan att tveka. Han skor är bruna, blanka och välputsade. Han bär tunna gröna tygbyxor som ser lätta att röra sig i. En lite för stor grön sidenskjorta och ovanför den en mörkgrön väst med silverdekorationer. Hans kropp är muskulös och vältränad, även om kläderna sitter lite löst kan man se det, och kläderna passar perfekt på honom och hans mystiska personlighet. Runt hans midja hänger ett brett brunt bälte och på hans högra sida längst med benet, hänger ett svärd. Det både är och inte är något speciellt med det. Det lyser stakt ljusblått från skidan coh det har en aura som drar en till det. Över hans breda axlar vilar en svart mantel som då och då fladdrar till av vinden. Håret är midjelångtoch det fladdrar i hans dolda ansikte. Det verkar som om håret har ett eget liv, för det söker sig mot svärdet. Man kan inte se vilken färg det har för det verkar smälta ihop med omgivningen. Om man följer näsbenets och hakans kontur kan man nästan helt säkert veta att han är mycket stilig.
Med en rörelse snabbare än vad ögan kan uppfatta grabbar han om svärdskaftet med vänster hand och han tittar upp som om han nyss upptäckt någon som spionerar på honom. Någon som mig. Han släpper svärdskaftet och börjar gå långsamt men hotfullt mot mig. Nu när han har lämnat trädets dunkla skydd kan man se hans ansikte. Han är mycket stilig men blodet fryser till is i mina ådror och jag ryser i hela kroppen. Ögonbrynen är smala, mörka och skarpt neråtböjda. Hans läppar bär på ett ondskefullt leende och han visar sina tänder. Tänderna är ovanligt vita och jag ser att hans hörntänder är ovanligt långa och hans mun är täckt med en röd flytande vätska. Blod. Jag ser upp och hamnar i ögonkontakt med honom, ögonen är mörkt rödfärgade såsom blodet som flyter i hans mun och hans blick glöder av onska, vrede och hat..