\"Snart är det vår\" tänker jag där jag sitter och ritar av dig, skissar.
Pennan trycker och rycker över det elfenbensfärgade pappret. Upp och ner, höger, vänster. Du ler, för du vet inte att det är dig jag ritar av. Att det är dig jag skissar på.
Du sitter där, med korsade ben, i min säng. Du säger något om min senaste tavla, \"fin volym på molnen\". Jag ler och säger inget, jag tiger.

Tavlan, målningen som ska bli är ett resultat av dig. Av hur du kan vara en djävul ena stunden, och klädd i vingar den andra.
Och jag vet inte om jag älskar dig. Men.
Kanske inte, nej.