Jag minns Töreboda
hur jag undrade hur så många människor
kunde vilja komma bort från samma ställe
utan att ta steget

Jag mins igårkväll
hur livet fick mig att gråta
och hur jag undrade hur så många människor
kunde se
utan att ta steget
utan att

bry sig

Jag minns hur jag tog mina kängor och gick
skakade av kylan
och gråten
jag minns att när jag kom tillbaka
låg en och sov
och dom andra hade glömt mig
gått till grannen för att fira
(eller kanske sörja?)
för att dom slapp
vara jag

och det jag minns allra bäst
är att det inte var första gången
för jag minns alla armar som höll mig
och alla slag som träffade mig
hur dom sprayade bort all min värdighet
med insektsspray
Jag minns hur jag undrade
hur så många människor
kunde säga att dom älskade mig

utan att ta steget