Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
...


barfota

Och det regnade den dagen då jag började läsa breven du skrev den sommaren då solen stod högt över horisonten och nätterna liksom bara skakade av spänning.
Det var i gryningen då jag vaknade levande med din kropp tätt emot min och din brännande hud som rörde lekande vid mina händer.
Det var sommaren då molndjuren brann över taken och små, små slöjor av dis tvingades ut över havet.

Det var sommarnätter då jag vandrade barfota i timmar bara för att känna kvällsfuktigt gräs kittla mot huden.

Jag spred dina brev på golvet och lät dem täcka varje centimeter av rummet och jag lät dem nudda vid varandra just så som orden i en saga rör vid drömmarna.
Jag blundade och kände orden lyfta från golvet, blandas med stjärnorna och träffa mig rakt i hjärtat precis som de gjort den där sommaren då nätterna darrat av spänning.

Och jag lade mig försiktigt på golvet med kinden tätt mot ett brev med glittrande papper och jag kände hur kroppen fylldes av vatten som spred sig genom huden och strömmade fram genom armar och ben och jag andades tyst och såg dina ögon glittra som regn mot solen

när jag kysste
din kind
farväl.

Och vågorna mattades den sommaren
och ett hav ligger stilla vid stranden.

Och ord som rusat på vågorna

sjunker nu stilla mot djupet.




Fri vers av Henrik Nilsson
Läst 1127 gånger och applåderad av 11 personer
Utvald text
Publicerad 2007-05-11 18:39



Bookmark and Share


  warnqvist
Vilket fantastikt flöde du har i denna text. Det känns som om du bara spottar fram orden från en känsla som är oerhört stark. Det blir en text lätt att ta till sig eftersom du lägger in ord att vila på så exakt.
2007-08-01

  Lollan_
den här är bara så bra skriven och så bra och det är otroligt.
Jag verkligen älskar hur du skriver orden i meninggrna på det sättet och styckes indelningen och tjohoet allt är liksom så bra! Jag tycker om dina ordval! Jag kan inte beskriva hur mycket jag tycker om den, den är verkligen stark och otroligt bra, jag tycker om den hur mycket som helst.
2007-06-04

  noname_realmind
Oj va fint skrivet... Magnifikt vemodsvackert slut.
2007-06-04

  Karin Rosberg
Oh, Gud så underbar,blev berörd till tårar.......Tack för underbar läsning!
2007-05-27

  marianela
Otroligt berörande, äkta och känslofyllt.
2007-05-26

    Music mind VIP
Man kan blunda och känna orden komma ur ens egen mun.
2007-05-24

    ellabella
Sagolikt, bildrikt, orden i ett naturligt och känslofyllt flöde. Här sitter man inte oberörd...
2007-05-22

  ettjag
helt underbart, vartenda ord varenda rad. Mitt i prick! applåderar.
2007-05-21

    sunnanvind
Wow! Vilken text! Applåder!
2007-05-21

  Marta
gah!
Henrik, du är en av de bästa författare jag vet. Seriöst. Det här var sjukt bra verkligen, eller så, det känns levande, det känns som en sommar. Lite som en novell fast ändå med en dikts skärpa. Jag måste också särskilt berömma raden:
\"och ett hav ligger stilla vid stranden.\"
Du är lätt genialisk och jag känner igen mig på något sätt. Inte i din genialitet alltså utan i dikten. ^^
2007-05-20

  Kameleont
Känns lite vemodigt att läsa din text, vemodigt men oändligt vackert....
2007-05-17

    ej medlem längre
En helt igenom härlig beskrivning av sommaren när den är som bäst med daggvåta gräs mellan tårna och saknaden efter personen som gjorde just denna sommar så minnesvärd!
Applåd!
2007-05-15

  Yvonne Vigstrand
Ja längtan och minnen finns kvar och känns starkt i denna text....man känner hur du håller dig kvar men också hur du sakta kommer tillbaka till dig själv.....mycket vackert skrivet....finns för dig.....varma kramar Yvonne
2007-05-12

  Carol Baylis
En sån underbar näralängtan.
2007-05-11
  > Nästa text
< Föregående

Henrik Nilsson
Henrik Nilsson