Det var för två dagar sen jag insåg
Insåg att jag aldrig skulle ha en möjlighet att älska dig
Insåg att jag var tvungen att lämna dig också
Dig lik alla andra jag har varit tvungen att lämna eller lämnat mig
Ja, det är nog det sista förslaget ändå
För det är jag som blir osynlig, det är jag som aldrig har räknas till
Som du finner finns kvar längs vid vägkanten
Jag kan inte längre ha känslor dig längre
Min kärlek inte längre räknas
Men det är ett omöjligt uppdrag
Vet inte längre om jag ska säga att jag är kär i dig
För jag vill inte skada dig
men tystnaden finner jag bara plågor som förstör mitt hjärta
men det står mellan en chans eller tystnad men ingenting är bra
För jag tror att jag vet vad du menade
att du inte kände någonting för mig
utifrån vem du tror att jag är
jag vet inte ens om det finns en chans
Men jag kan rå för vad jag känner
fortfarande är jag en hemlös själ