Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ge mig vingar...



Ge mig vingar
men inte av guld
utan bara av ljus,
så min flykt kan övergå solens
och slå ut den med större glans
än hela världsrymndens samlade härar av stjärnor.
Ett enda fattigt vingpar är tillräckligt,
de må vara lappade och tilltufsade,
bara de bär min fantasi
bortom den yttersta dimensionen,
ty den kan aldrig få nog ändå.
Lär mig leva
men bara på flyktens vingar,
ty jag vägrar att någonsin stanna,
och det enda eviga livet
är den eviga flykten.




Fri vers av Aurelio
Läst 266 gånger
Publicerad 2007-05-16 16:59



Bookmark and Share


  Isabella
finner bara wow, så otroligt vacker. du må sakna vingar än? men inlevelse förmåga och starka band till fantasi och djuphet märkar jag djupa spår av.
2007-05-16
  > Nästa text
< Föregående

Aurelio
Aurelio