Mor lilla mor min led stjärna och vän
du såg mina första steg du lärde mig
gå,

som liten jag minns hur du fick mitt
barnahjärta att som små fågelvingar
fladdra mot en himmel som dina ögon
så milda så blå.

min lilla hand så varligt i din,
när mina fötter var trötta du bar mig
i din famn sannerligen en sån
ömhet att få,

bara mor och jag under en himmel
så i minnet evigt blå.

varje fågel sjunger för dej bland
alla snår och sly,

mor lilla mor min ledstjärna och vän
när jag var liten känns som i går
fast det var längesen,

mor lilla mor så strålande i min
barndoms sky,

så fattig på jorden
men rik i anden du ville oss bara väl,

du sydde mina kläder du vårdade min själ,

på lätta vingslag du nu en fågel gjord av solen
där vingpennorna snuddar himmelen i en
kärlek utan gräns,

en gång ska vi åter mötas
där mörkret flyktar och nya
lyktor tänds,

mor, så öm så varm
så nyss du levde här,

så minnes jag ditt inre
vilken stillhet som rådde där.