Så gästar även du mig,
min bästa vän från barndomen,
vid midnattstimmens sannings ögonblick
när världen giver vika
för en värld av bättre drömmar,
tystnadens välsignelses fantomer,
andarnas moment av tidlös uppenbarelse
och deras chans att få materialiseras
genom from påminnelse av gamla minnen.
Käckast var du ibland alla
och den klokaste och tryggaste
med din gedigna kunskapsklippa
och naturliga kulturs socialdiplomati.
Du älskade lyrik,
och därför är det inte mer än rätt
att äntligen du får lyrik i eget namn
för blott din egen skull till din glorifiering
genom dem du var så trogen
att de alltid skall förbli dig lika trogna.
Trogenheten är mitt milda offer i all ödmjukhet
som väktaren som troget vakar
vid din rätt till ett ljus i all evighet
för all den varma trohet
som du aldrig någonsin förnekade en annan.