När jag var barn lekte jag prinsessa

och ryska posten med pojkarna -

och rodnade när de gjorde tittut med "snigeln".

Jag älskade nötkräm och väntade otåligt på Lennart Svahns

"John Blund"-moralkaka om kvällarna innan jag somnade.

Jag skickade flaskpost och plockade varenda

prästkrage på dess kronblad, och under min

kudde samlade jag bilder av änglar

som jag klippte ut ur Hemmets Journal.

Jag bad godnatt-bön för säkerhets skull och fantiserade

om mysterium om nätterna.

Kakor bakade jag av asplöv och kottar, och sammantaget

kan man nog påstå att jag levde just en sådan där

barndom som man önskar alla barn!

Det finns nog lite prinsessa fortfarande i mig

även om jag inte gillar nötkräm längre

och doktorn blev faktiskt verklighet

och hans lekar också.

(undrar så om det beror på blombladen?)

Men någonstans tappade snigeln moralen, och

John Blund framstår alltmer som en idealman

Änglarna sover fortfarande under min kudde och

godnatt-bönen har tröstat många ensamma nätter

Inte blev livet som jag drömde om som barn

men när mina barn nyligen bjöd på kotte-kakor

och berättade om en hemlig flaskpost

förstod jag att livet ändå är förunderligt underbart

och ett evigt mysterium!