Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Leendet Försvann

En rustning av ensamhet
En sköld av tystnad
Det hjälpte inte
Hatet trängde igenom och träffade
Det bröt ner och förstörde en
Fick en att krympa
Fick en att vilja försvinna
En tid när ensamheten var ens bästa vän
Ens enda vän
En tid fylld av mörker och tårar
Mörkret och tårarna fick en att glömma glädjen
Leendet försvann
Den glada flickan försvann
Flickan som älskade livet försvann
Kommer dom någonsin tillbacka?
Jag vet inte
Vem vet?
Ingen vet
Borta för alltid?
Kanske...




Fri vers av Anonym Ängel
Läst 694 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2007-05-22 08:32



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Dina ord fångar precis upp den känslan av isolerande ensamhet och övergivenhet jag upplevde efter donationen och påminner mig om den hemska tiden.

Jag var kvinnan som ÄLSKADE LIVET, men ett tag hatade jag det.

Dina ord påminner mig om det.

Magnefikt.
2011-10-06

  Havsjungfrun
den som söker ..finner ..hoppas du också gör det..mycket bra text!..kännde mig lite träffad av den
2007-05-22

  Horatius
Hoppas flickan finner sin väg tillbaka.
2007-05-22

  Ekan
Känner igen mig så väl.
2007-05-22
  > Nästa text
< Föregående

Anonym Ängel