Återigen ett främmande område med
långa tysta huskroppar i olika formationer,

tysta öde fönnster,

en man sitter på en bänk,
plötsligt ändras rummet,tittar ner på handleden
där sitter en klocka 1433 säger mig inget,

var är jag någonstans och vem är jag
nånting ringer i tystnaden,

en klocka i
bakgrunden,

vad gör jag här några
pubertala röster hörs i fjärran,
skrämmande,

vart är jag på på väg någonstans
varför här,

ser inga skuggor
jag vandrar så soligt varför
är jag rädd,

du vandrare som går åt ditt håll
törs du inte säja vem jag är,

snart skriker jag,vågar inte,
någon,säj att det är en dröm,


dessa hus med skrämmande
svarta fönster ingen själ
tomma ögonhål,

vill springa
men vart,

så skrämmande
är det alltid här.