Tänk att vi föds så fria
så otvugna
så utan krav
Så nakna utan allt som sedan läggs på oss

Inga förutfattade meningar
Ingen vi dömer
Ingen vi skadar

Åren går och vi förändras
Egentligen skrämmande...
Vår identitet byts så sakteliga ut
I alla fall det yttre skalet

Vi får krav på oss
både från andra och oss själva
Vi sugs in i kampen om att äga
att ha vara störst
vara bäst
och att duga
Behov efter behov byggs upp
Det mesta faktiskt helt onödigt

Men vår själ kan ingen komma åt på riktigt
Vårt verkliga finns där inne
Det gäller att hitta och att våga vara \"vårt eget jag\"

.. Och du, det enda vi inte kan leva utan
det enda behov vi egentligen har
är ju kärlek
Att älska och att bli älskad
Det livsnödvändiga