Och så lät du den sista tonen dö ut
till publikens jubel
Mascaran kladdar mot vita blusar
när du får tårarna att strömma
Redan då söker blicken
men muren är för orolig och kompakt

Stilettklackar och converseskor
sliter upp parketten
Blixtarna bländar
Nacken skriker av påfrestningen
Tusen vackra tjejer runt din hals
Dina läppar ler av yrkesskicklighet

Så kom rörelsen som berörde
De viftande pennorna hamnar i periferin
Solen tränger in
och smeker åter dina mungipor
Förlägna blickar riktas bakåt
Jag hade rest mig från stolen