Mamma, min lilla mamma.


Jag känner mig ledsen idag. Jag kan inte hejda det. Visst du blev jätte-glad när jag kom, som alltid. Fast du att att du knappt kände igen mig först.
Du har lite knasiga kommentarer
Du sitter och nynnar på en melodi jag inte känner igen.
-vad sjunger du mamma?
-Ja, men det vet du ju.
-Just det, så dum jag är. Borde jag ju veta (fast jag inte har nån aning egentligen)
Och så skrattar du åt mig.

Du kan ibland läsa på mina läppar vad jag säger. Men oftast får jag skriva ner det. Annars förstår du inte.
Din hörsel bara försvann. Ett mysterium säger de. Undersökning efter undersökning. Svaret är att det säkert måste vara nåt psykiskt???

För 10 år sen blev du väldigt sjuk. Låg i respirator länge. Så blev du någorlunda ok. Och så... ja du fick ett andningsstopp. Höll på att försvinna, men kom tillbaka.
Du är inte dig lik sen dess. På nåt vis kan man jämföra dig med ett litet barn.
Och du blev bara sämre och sämre. Pappa och jag har tagit hand om dig.

Du minns inte ens hur man lagar mat. Kan inte ens värma något i mikron. Du som fött oss och alltid fixat allt. Du som med din reumatism varit söndervärkt, men ändå så stark. Alltid skinn på näsan. Alltid klarat allt för att bevisa att du kan, du duger, du klarar dig.
Och HURRA för dig mamma. Du klarade det galant.

...men idag är jag ledsen
Sorgen finns i mitt bröst och det gör ont.
Mamma jag saknar oss! allt det vi hade. DU OCH JAG!
En fantastisk mamma. En riktig vän, den BÄSTA!
Den jag alltid kunnat anförtro mig åt. Den som vetat allt om mig. Den som jag rest omkring med. Den som jag skrattat med. Alla underbara stunder vi haft tillsammans.
Du visste allt först. Före pappa, före mina vänner. För självklart var du den jag först berättade för.

Men mamma jag kan inte hjälpa tårarna idag.
Du ser dem ändå inte. Vi kollar på TV och äter vindruvor som jag hade med mig. Du älskar det. Bättre än tårta och godis.
Du mumsar och smakar. Fiser och det luktar vidrigt. Men det börjar bli en vana.
Du rapar och låter. Du hör det inte. Är inne i \"din egen lilla värld\"
Och nynnar emellanåt på den där melodin.

Dina ben håller inte och jag kör in dig på toaletten ca var 10:e minut. Det hjälper inte att jag säger att du var där nyss.
-Va? Jag? Du skojar, nä du jag är kissnödig. Där har jag inte varit på länge!
Och så blir det toan igen.... med din lilla melodi.

Du bor på ett äldreboende nu. Det kändes hårt först. Kändes som att jag sviker min egen mamma. Men det gick inte längre. Pappa klarade inte av dig hemma mer. Han var nästan knäckt. Han är ju också sjuk.
Och jag kan inte vara hos dig jämt.
Det gör mig ledsen.
Men du trivs faktiskt och det är en stor lättnad för mig.

Men jag kan inte hälsa på dig lika ofta som jag vill.
Pappa blir sämre och sämre. Jag är där flera gånger om dan.
Jag är så trött, jag är så ledsen, speciellt idag.
Mamma min lilla mamma. Idag på mors dag, på din dag.
Jag saknar dig så.
jag saknar oss.
Jag älskar dig!